Jag vet inte riktigt vad jag skriva, eller vart jag ska börja. Jag känner mig tom! Jag vet inte riktigt varför jag mår som jag gör heller. Jag vet bara att jag hatar den här känslan.

Jag brukar absolut inte sitta och klaga över min sjukdom eller saker som jag tidigare varit med om Som väldigt få faktiskt vet om. Visst, man ska kunna glömma och gå vidare. Men det är inte så jävla lätt. Det kommer alltid finnas kvar nånstans. Och tankarna kommer komma upp då och då, jag vill få bort dom. Men jag kan inte? Jag vill glömma, jag vill spola tillbaka tiden och önskar att vissa saker verkligen aldrig hänt. :(

Det känns som om jag vore helt ensam ibland, folk försöker förstå. Men ingen gör det, jag får bearbeta allting själv. Vilket inte är lätt alla gånger. Varför var jag tvungen att åka på den här jävla sjukdommen? alltid varit frist innan.  Skiten som gjort att jag fick hoppa av gymnasiet, inte kan jobba med det jag vill. Kan inte ens söka ett jobb på "normalt" sett i nuläget pga min jävla värk. Och jag har verkligen kämpat, försökt och gjort det jag kan för åstminstone klara av vardagen på bäst möjliga sätt. Pluggar nu igen, och kommer få hjälp med att få testa på att jobba och se hur jag klarar det. Jag kan säga att det inte är kul nånstans. Sånt vill man kunna göra på egen hand. Visst det är inte så jävla lätt att få jobb i nuläget, men jag hade absolut hellre varit frisk och kunnat söka en jävla massa jobb själv. Än att få hjälp/vara beroende av att andra ska hjälpa en pga av att man åkt på något som jag alltid kommer att få leva med. Det går inte direkt fort heller!

Ni får tycka att jag klagar, men vet ni vad? Det här är min blogg, ingen är tvingad att läsa. Jag har min blogg för att få skriva av mig. Och skriva det jag själv känner för! Och det kommer jag inte sluta med.